|
På FIFA:s kongress i Lissabon 1956, ansökte tre länder formellt om att få arrangera VM 1962 - Argentina, Chile och (Väst)-Tyskland. Det var allmänt överenskommet att turneringen inte kunde hållas i Europa för tredje raka gången, så tyskarnas ansökan avslogs. Argentina hade triumf på hand, p.g.a. deras fotbollsarv, större arenor, och ett oerhört stort fotbollsintresse bland folket. De var således de hetaste favoriterna till att arrangera VM 1962, men in maj månad 1960 skakades Chile av flera hemska jordbävningar vilket krävde 5,000 liv. Denna tragedi, en annan skulle ha tänkt, att detta skulle ha stärkt Argentinas kandidatur än mer, men chilenska fotbollsförbundets ordförande, Carlos Dittborn, vädjade starkt till FIFA, och det vann gehör hos det Internationella Fotbollsförbundet som utsåg Chile till värdar för VM-turneringen 1962. Dittborn sade: "Vi har ingenting - det är därför som vi måste ha VM-turneringen."
Chilenarna satte genast igång med att bygga nya arenor och den magnifika Arenan National i huvudstaden Santiago stod färdig och redo i tid för VM-turneringens första spark. För att vara en så fattig nation, gjorde Chile inte FIFA besviken som värd för VM:et. Men arrangörerna kunde inte göra
mycket åt fotbollen som präglades av gnetspel och våldsfotboll.
Denna VM-turnering i Chile kom inte med många överraskningar, endast en och det var i kvalet till VM. Sverige som tog silver fyra år tidigare på hemmaplan lyckades inte att kvala in till VM 1962. Brasilien kom till Chile med i stort samma lag som vann 1958. Bara en mindre tillökning, Amarildo, som skulle ta över efter Pelé när han blev skadad redan i den andra matchen. 2 juni var en svart dag i VM-historien. Chile spelade mot Italien inför nästan 70,000 åskådare i Santiago. De blev vittnen till skandalscenerna som utspelades på planen när det latinska humöret tog över. Endast två spelare blev utvisade, båda var italienare, men det borde ha varit ännu fler. Den engelske domaren Aston berättade att matchen inte gick att kontrollera då spelarna sparkade och slog på varandra. Lagen behövde polis eskort för att komma av planen på ett säkert sätt. Värdlandet vann fotbollsmatchen med 2-0. Hur det slutade i boxningsmatchen förtäljer inte historien... Matchen döptes till "Slaget i Santiago".
I kvartsfinalerna möttes Jugoslavien och (Väst)-Tyskland för tredje gången i VM-sammanhang. Vid båda tidigare möten länderna emellan hade tyskarna stått som segrare. Denna gång såg Radakovic med ett mål tre minuter från slutet till att skicka Jugoslavien vidare i turneringen. Brasilien med Garrincha i toppform besegrade England, tjeckerna slog Ungern och Chile besegrade överraskande Sovjet och nu fann de sig själva i semifinalerna.
Där de mötte Brasilien som såg ut att vara oslagbara, Garrincha och Vava gjorde två mål var och såg till att Brasilien var i ännu en final. Tjeckoslovakien vann den andra semifinalen mot Jugoslavien. Chile erövrade bronsmedaljerna efter ett segermål med den absolut sista sparken i matchen. Det var en stor framgång för Chile som inte själva förväntade sig att de skulle gå så långt. Garrincha som blev utvisad i semifinalen fick så småningom tillåtelse att spela i finalen. Även om Tjeckoslovakien tog en tidig ledning, såg Brasilien ut att vara det bättre laget och de kom tillbaka i matchen och vann finalen med 3-1. Även utan Pelé större delen av turneringen, kunde Brasilien försvara VM-titeln. Läs mer om finalen genom att klicka på länken "Finalen" här ovan.
|
