|
Valet av spelplats för det 9:e Världsmästerskapet stod emellan två nationer, Argentina och Mexiko. Vid en FIFA kongress under de pågående Olypiska Spelen 1964 i Tokyo, hade Mexiko, redan valts till arrangörsland för OS 1968, de beviljades även VM-turneringen. Hursomhelst, var det många delegater, särskilt de från Europa, som var missnöjda med valet av spelplats, till stor del p.g.a. att Mexiko ligger på hög höjd och de problem som kan orsakas av den tunna luften. Som tur var, anpassade sig de flesta lagen snabbt till den tunna luften och den intensiva hetta som rådde, temperaturerna kunde stiga till så högt som +37 grader under matcherna.
Spelformatet i detta VM var precis den samma som i England fyra år tidigare, men nu hade internationell fotboll blivit lagspelet där 13 spelare fick användas till följd av att avbytare introducerades i spelet. Den enda smärre förändringen var slantsinglingen som avgjorde vilket lag som stod som segrare om resultatet var oavgjort efter förlängningen i kvarts och semifinal matcherna. Tack och lov, behövdes sådan metod inte tillämpas.
Denna VM-turneringen som arrangerades i Mexiko, räknas av många som den bästa genom alla tider. Turneringen dominerades av "Fair play" och inte en enda spelare blev utvisade under dessa veckor som turneringen spelades. Den offensiva fotbollen återvände, särskilt genom de talangfulla "brassarna" och (väst)-tyskarna. Mexiko och det forna Sovjetunionen möttes i öppningsmatchen som spelades mitt på dagen under en brännhet sol. Inga mål gjordes, men den matchen symboliserade inte vad som skulle komma. Öppningsceremonin var spektakulär med 50,000 ballonger i olika färger som släpptes fritt. Detta var den första av spektakulära öppningsceremonier som nu var förknippad med stora fotbolls händelser.
Brasilien hade ett underbart lag och med Pelé tillbaka i form efter att han blev utsparkad ur VM-turneringen 1966 i England. Faktum är att Brasilien besegrade de regerande världsmästarna England i en underhållande match vilken kanske är mer känd för Gordon Banks fantastiska räddning på en nick från Pelés skalle. Peru hade också ett spännande lag med Cubillas som deras största profil. De visade prov på en enastående förmåga av återhämtning när de låg under med 0-2 mot Bulgarien, men vände och vann, 3-2!
Den första av fyra kvartsfinaler var en repris av finalen fyra år tidigare. England och (Väst)-Tyskland behövde åter förlängning för att avgöra det segrande laget. (Väst)-Tysklands målspruta Gerd Müller gjorde segermålet sent in i förlängningen och på samma gång fick de sin revansch för nederlaget på Wembley i finalen 1966. Italien hade inte imponerat särskilt mycket i gruppspelet, men när de körde över värdlandet med 4-1, trodde de flesta att de t.o.m. kunde ta hem seger pokalen. Brasilien besegrade komfortabelt Peru med 4-2 i en fantastisk match och Uruguay slog in segermålet mot Sovjet i sista minuten av förlängningen. It Det var ett tvivelaktigt mål, då bollen sekunderna innan kan ha varit över linjen för en inspark.
Ena semifinalen, Italien - (Väst)-Tyskland är en klassisk match i VM-historien. En av de bästa någonsin och Italien vann till slut efter förlängning, 4-3. Brasilien besegrade Uruguay i den andra med 3-1 efter att ha legat under. Bronsmatchen avgjordes med ett mål av Wolfgang Overath. Finalen är också en klassisker. Pelé krönte sig själv som kung av fotboll när han plockade hem sin tredje guldmedalj i VM. Han nickade in ett mål och passade till två när de vann över Italien med 4-1. Denna seger innebar att Brasilien vunnit Jules Rimet Cup eller VM för tredje gången. Vi backar bakåt i tiden till 1930 där man sade, den första nationen till tre inteckningar i pokalen skulle få behålla den för alltid. Läs mer om den klassiska finalen genom att klicka på länken "Finalen" här ovan.
|
