|
I april 1970, sade Sir Stanley Rous att världsmästerskapet skulle bli bättre balanserad med 24 lag. 12 år senare fanns möjligheten att se om huruvida han hade rätt eller inte, därför att vid FIFA kongressen strax innan VM-turneringen 1978 började, beslutades det att antalet lag skulle utökas till endera 24 eller 20 beroende på värdlandets förmåga att ordna för de extra matcherna. Spanien var värdar för det 12:e VM-slutspelet med 24 deltagande nationer för första gången. Vissa personer menade att det var åtminstone några kvalificerade lag för många, men bortsett från El Salvador, gjorde inga av de "nya" nationerna bort sig själva. Kamerun klarade oavgjort mot de blivande mästarna Italien och blev utslagna endast på mindre mål gjorda än italienarna. Algeriet chockade världen genom att besegrade (Väst)-Tyskland och Honduras spelade oavgjort med värdlandet Spanien.
På grund av att antalet nationer ökat, blev det återigen ett nytt spelformat. De 24 nationerna var indelade in i sex grupper med fyra lag i varje. Ettan och tvåan i varje grupp gick sedan vidare till andra omgången där de blev indelade in i fyra grupper med tre lag i varje, där gruppvinnarna sedan avancerade till semifinal där "vinna eller försvinna" gällde. Spanien spenderade £40 miljoner (c:a 613 miljoner SEK, räknat på en valutakurs 13/11-01) på att renovera/göra om deras arenor vilka var i utmärkt tillstånd vid tidpunkten då VM-turneringen startade. Ur administrativt synvinkel var turneringen en succé.
Brasilien kom till Spanien med sitt bästa lag sedan 1970 och spelade en underhållande fotboll med stjärnor som Zico, Eder, Socrates och Falcao. De regerande mästarna Argentina förlorade turneringens öppningsmatch mot Belgien, men gick ändå enkelt vidare till andra omgången, med en stjärna på uppgående Maradona. Polen och Frankrike hade också bra lag och förväntades gå långt i denna turnering.
Det här systemet med ett andra gruppspel vann få vänner i Spanien. Tack och lov skulle det här systemet inte användas mer i framtida världsmästerskap. Hursomhelst, Italien var placerad i en grupp med tungviktare som Brasilien och Argentina. Ingen gav de en chans, men Enzo Bearzots landslag överraskade alla och besegrade de båda sydamerikanska jättarna. Paolo Rossi vaknade till liv och gjorde ett hat-trick i Italiens 3-2 seger över Brasilien, där "brassarna" endast behövde spela oavgjort för att nå semifinalen. England åkte obesegrade ur turneringen, tack vare två oavgjorda 0-0 matcher, medan tyskarna slog Spanien och kvalificerades till semifinal. Frankrike hade lite problem med att slå ut Österrike och Nordirland, medan Polen fortsatte att imponera med ett hat-trick av Boniek mot Belgien. Efter ett oavgjort resultat mot Sovjet var semifinalplatsen klar.
Paolo Rossi utvecklades till att bli stjärnan i detta VM när han slog in två mål till mot Polen i semifinalen och skickade Italien vidare till finalen. Den andra semifinalen mellan (Väst)-Tyskland och Frankrike har blivit beskriven som kanske den mest dramatiska i VM-historien. Det var den första matchen någonsin som avgjorts på straffar i VM. Tyske målvakten Schumacher kom att bli berömd världen över när han knockade Battiston till marken och undkom utan att ens få en varning. (Väst)-Tyskland kom tillbaka från ett 1-3 underläge i förlängningen, för att vinna den följande straffsparkstävlingen. Polen med Boniek tillbaka efter avstängning, vann bronsmatchen mot Frankrike som spelade med många reserver. Polackerna firade som om de hade vunnit själva finalen. De hade all anledning att fira, de hade spelat underhållande och åstadkommit fantastiska resultat. Italien besegrade (Väst)-Tyskland blev världsmästare för tredje gången, med Rossi ännu en gång som målskytt vilket etablerade honom som skyttekung i turneringen med sex mål. Läs mer om finalen genom att klicka på länken "Finalen" här ovan.
|
